Norrehus - en resa i damm, minne och drömmar: Dag 162

Dag 162 - 231 har innefattat 512 arbetstimmar och totalt från dag 1 har vi då lagt ner 2 218 st manstimmar vilket motsvarar en arbetskostnad på ca. 876 110:- exkl. material och inhyrda tjänster.

Nu skriver vi oktober och sommaren har lämnat oss på allvar.
Några fina höstdagar finns alltid att trösta sig med, men mörkrets allt tidigare övertagande av dagen är ingen personlig favorit faktiskt, inte minst nu när allt uppehållsväder och allt ljus är välkommet då vi gör det sista på fasaden.

Det har varit minst sagt ett slit, ganska roligt men dock ett slit - och ett sablans åkande upp och ner, hit och dit i liften. Det är inget liten kåk vi har gått och införskaffat, om man säger så...

Jag, personligen har minimerat min höjdintolerans till obefintlighet - nästan.
Det har liksom varit tvunget.
När vi började och första gången jag stod i liften, såg jag det som en omöjlighet att ta mig högre än första klinkersraden på fasaden, fastän jag hade van "chaufför" med.
Nu rattar jag joysticken och liften själv - trots faktumet att den inte alltid är den mest pålitliga arbetskamraten.
Den tycker om att stanna, med förkärlek till när man är allra högst upp i nocken..

Man kan lugnt säga att Norrehus har utvecklat mig på många sätt.
Många har frågat hur vi orkar.
Vi har inte direkt reflekterat över det innan.
Vi har gått upp på morgonen, längtat till Norrehus, gjort vid våra hästar och övriga djur på gården, åkt och jobbat, längtat till Norrehus,åkt hem, gjort det nödvändigaste på gården, åkt till Norrehus, jobbat, åkt hem, gjort kvällsstall, gått och lagt oss - för att upprepa samma procedur nästa dag. Skillnaden är helger då man kan plocka bort åka till och från jobb, men i övrigt same procedure.

Det är fortfarande vansinnigt roligt, jag vet inte riktigt vad det är som driver oss men något är det.
Vi är givetvis fysiskt slitna, kanske även en del mentalt då det ständigt är en kamp att inte riktigt räcka till överallt på det sättet man vill, alla gånger.

Fick för en vecka sedan, av en slump se ett bildspel av all fotodokumentation av renoveringen - från första dagen vi kom dit, arbetsklädda till nu.
DÅ måste jag säga att jag blev ödmjuk och faktiskt ganska stolt när jag visuellt följde vår resa.
Det är dock inget vi tänker på när vi är där. Vi jobbar på. Trivs med det.
Längtar till dess vi kan slå upp dörrarna och öppna - dock ska erkännas med en hel del skräckblandad förväntan.

Jag har egentligen aldrig varit orolig för att vi inte skulle klara den fysiska biten med renoveringen. Vi har byggt upp en anläggning på hemmaplan med enbart egen arbetskraft så vi visste till en del vad vi gav oss in på.
Det jag finner som nervkittlande är om vi kan få till ett koncept som har stamina.
Ett koncept som kan få personer att komma till huset igen och skapa nya glada minne inom hennes väggar. Hoppas det. Jag tror på det.
Vi hade vårt första "startmöte" gällande uppstarten av verksamheten, med en del av de personer som kommer att ingå i föreningen som kommer att driva verksamheten, för någon vecka sedan och gick igenom upplägg, idéer, framtid och planer.
Det kändes oerhört bra och det var med en glad och förväntansfull magkänsla vi bröt upp från bordet framåt elvatiden på kvällen.

Vad det gäller själva renoveringen har vi fokuserat och nästan slutfört allt fasadarbete.
Ett digert arbete. Många penseldrag blev det. Åtskilliga liter färg blev det.
Vi är så glada att vi har en god vän som är insatt i färgens förlovade land.
Utan, framförallt Peter och Klas på Färg och Tapethuset i Helsingborg hade vi aldrig lyckas få det, vad vi tycker bra resultatet.
Kvalitetsprodukter, engagemang och värdefulla råd hela vägen. Guld värt!

Garaget var ett kapitel för sig då en av hörnorna satt sig rejält och i fasaden hade det blivit en genomgående spricka som vidgades hela tiden.
Lars avlastade de takbjälkar som var involverade, vilka kunde höjas uppåt 4 cm, utan problem. Förstärkte väggen och gjorde så att tyngden från taket tas av andra stolpar än väggen.
Putsning på det och så var det, precis som på det stora huset grundmålning och två strykningar med fasadfärg.
Garaget kändes väldigt överkomligt i arbete med tanke på kvadratmeterna vi målat på stora huset innan.

Jag började skrapa rent fönsterna för att måla dom som resten av huset är färgsatt.
När jag skrapat rent så såg jag de mest vackra fönster jag sett på länge.
I gedigen ek, väloljade och otroligt välbevarade där under femton lager tjock färg.
Jag tog det varligare och använde värmepistolen mer, blottlade alla fyra fönster till trärena, oljade dom och blev väldigt nöjd med resultatet. Vackra. Mycket vackra.

Verandan börjar också ta form. Den gamla gedigna ekdörren som tidigare varit ytterdörr runt 20-talet har vi renoverat, oljat, lackat och satt in istället för den fula plåtdörren som satt som ytterdörr och har suttit där så länge jag kan minnas.
Verandan återgår till sitt ursprungliga skick som kallveranda och ny ytterdörr har satts vid ingången vid själva huset. Vi håller just nu på med att tillverka två verandadörrar som ska öppnas upp mot trädgården.
Jag hade köpt in en vikdörr från sekelskiftet som jag renoverade omsorgsfullt, höll på med länge och väl för att sedan förkasta som alternativ när vi satte upp den på prov. Den var inte rätt.

Vi tänkte om och använde två till av de inköpta verandafönsterna från Småland och tillverkar dörrar med dom som bas istället. Det känns rätt.
Hela detta bygget har varit mycket med att känna in vad som passar huset. Idéer har kommit, förkastats, vridits, vänts och accepterats. En roligt process. En kreativ process.

Vårt egentliga första inköp när renoveringsbudgeten släpptes av banken var att inhandla en dubbeldörr i teak, som skulle pryda den nya ingången.
Den har stått där och väntat, väntat och väntat.
NU är den på plats, med sidoljusen och blev väldigt bra. Äääntligen.

Vidare har vi haft en hel del inspirerande besök i huset. Det är fantastiskt roligt att få lov att ta del av människors minne över deras tid i huset. Att gå runt och höra historier "Här satt jag och.." " Här repade vi.." "Här satt min far.." Det känns som ett privilegium. Människor och dess minne, som jag aldrig annars skulle haft förmånen att möta om det inte vore för detta hus.

Jag finner det mer och mer tydligt att detta ÄR ett speciellt hus - inte bara för oss. För många. Roligt det blev vi som fick chansen att, förhoppningsvis iscensätta hennes comeback.

Kommer ni ihåg? Såhär såg det ut från början.

Här har vi grundmålat det.

Här har täckfärgen och kontrastfärgen kommit på plats

En del av de färgburkar vi förbrukat.

Vi hade björkar som växte i fasaden. Stamdiameter på 3-4 cm.

Här tvättas garaget, Så mycket gammal färg som möjligt ska bort

Gammal dålig puts knackas ner. Putsas om. Här är den sprickan jag pratade om ovan, blottlagd.

Putsat, i väntan på grundfärg

Här kan man se all tre fasadmomenten i samma bild.
Nertvättad puts och färg, lagad puts, grundmålat och täckmålat. Båda färgerna klassas som vit kulör.... :)